Peru, Bolivia, Chile

Nu så goda vänner, familj och andra som vi känner. Tag fram en Chipspåse, något att dricka för här kommer äntligen reseberättelsen.

Vi börjar från början:

13/1 Efter ett tråkigt adjö till Agneta, Camilla och Erik väntade vi otåligt på vår buss som skulle ta oss till Arica (Längst norrut i Chile). Vår buss skulle kommit kl 8 men äntligen närmare halv nio dök en grön Tur Bus upp som vi äntligen fick kliva på. Vi tuffar på, fördriver våra timmar med läsande, brevskrivande, allmänt surrande och lite sovande ibland. En sisådär 30 timmar senare anländer vi till Arica.

14/1 Det enda vi såg av arica var deras busstation och sand, sand och sand! Vi kliver äntligen av bussen och bussvärden ler glatt när han tillslut får säga "Vi är framme i Arica" till oss. (vi hade haft samma bussvärd sen Valparaiso). På busstationen hugger vi glatt in på varsin completo (en varmkorv med hackade tomater, avocado, majonäs och ketchup på), varsin cola och njuter av stunden på en riktig toalett. För att kunna åka över till Peru tog vi en collectivo (en personbil som är en blandning mellan en taxi och en buss). Vi kom till gränskontrollen, blev utstämplade från Chile, åkte bil i några hundra meter tills vi blev instämplade i Peru.

Därefter kom vi fram till busstationen i Tacna och vi gick på jakt efter den billigaste bussen till Cusco. Till vår hjälp hade vi en peruan som delade collectivon med oss men Fredrik lyckades bättre och hittade den billigaste bussen. Vi fick några timmar i Tacna som vi fördrev med att surfa gratis på bussbolagets internet och äta Chaufa Arroz. Chaufa arroz är ris blandat med kokta ägg, kött eller kyckling och gräslök. Portionerna var gigantiska och det var riktigt gott. Till denna maträtt drack vi självklart Inka Kola!! ( Inka Kola är ett företag som funnits länge i Peru och när Coca Cola skulle slå sig in på Perus marknad var de tvungen att köpa upp Inka Kola för annars hade de ingen chans på marknaden.) Att flaskan är blå och gul värmer det lilla svenska hjärtat lite extra.

Vår buss skulle gå kl 19 och från närmare sex satt vi och väntade på att säljaren skulle hjälpa oss till bussen. Han sprang hela tiden in och ut och hjälpte olika resenärer till sina bussar, hela tiden sa han " snart, snart" kvart i sju kom han in och var jätte stressad!! "Nu, nu, nu måste vi åka!!" sa han, tog tag i våra väskor och började springa med våra väskor genom busstationen. " Följ med mig, följ med mig!!" Vi sprang fram till en taxi som stod utanför och alla hoppade vi in. Vi var två par som skulle med bussen och så chaffören. "vart är säljaren?" frågade den andra tjejen och säljaren svarade: Här är jag!!! från bagaget! Vi började köra fort som sjutton genom tacna för tydligen skulle vi till den andra busstationen som självklart låg på andra sidan staden. Under bilfärden ringde säljaren febrilt till busschaffören för att få dem att stanna men ibland svarade de inte och ibland så la de bara på så säljaren blev argare och argare och svor högt på spanska. När vi kom fram till korsningen innan busstationen blev det rött och taxichaffisen skrek och säljaren att han skulle hoppa ut och stoppa bussen så han hoppar ut genom bagageluckan, springer zick-zackandes genom den täta trafiken och försvinner in på busstationen. Taxin kör fram när det blir grönt, vi hoppar ut och springer till bussen som säljaren lyckats stoppa, tack och lov!

Bussen till Cusco var en två-våningsbuss som var packad med människor och de glodde som aldrig förr! När bussen började rulla går en kvinna runt och delar ut vinterjackor och filtar till alla. Vad i hela friden, tänkte vi och tack och lov att hon inte frågade oss. Blir det så kallt? tänkte vi men efter ett tag stannar vi till vid någon slags tullkontroll när det kommer poliser i bussen och kollar så att de inte smugglar något. Kvinnan sitter spänt och väntar på att polisen går av bussen och sen samlar hon in alla jackor igen. Välkommen till Peru!

15/1 Någon gång mellan 5 och 6 på morgonen kommer vi fram till Puno som ligger vid Lake titicaca. Folk tittar konstigt på oss när vi kliver av bussen i shorts. Det är kallt här! säger de men icke tycker vi och sätter oss ute på en lasttrappa och äter våra medhavda yoghurts medan vi ser solen gå upp över sjön. Puno som stad kändes som en blandning mellan Egypten och asiatiskt land, husen var halvbyggda och söta trehjuliga mopeder körde omkring på gatorna.

kl 8 kom vår buss som skulle ta oss till Cusco och denna gången var mer än halva bussen fylld med turister. Jag satt och tittade på en spansk bandit-film medan Fredrik sov gott. Denna buss var mycket större och bekvämare än den tidigare nattbussen så Fredrik kunde äntligen sträcka ut sina ben medan jag såg det gröna landskapet passerade utanför. Där fanns kvinnor i runda hattar, färgglada sjalar, många kjolar och söta små skor som gick och vallade kor, lamor, hästar och får. Människorna såg verkligen ut som de på vykorten.

Vi passerade små byar och när vi hade en timme kvar till Cusco bromsade bussen in och sa åt oss att hålla koll på våra väskor. Längre fram på vägen stod det en hel byaskara och blockerade vägen. När de började röra sig framåt rullade vi också framåt men tog oss inte långt för vägen var blockerad av stenar, glasflaskor och trädgrenar. En karl hoppade ut ur bussen och rensade vägen så vi kunde köra vidare. Under tiden fick vi veta att idag var det strejkdag idag i hela Peru och de här byarna var tydligen missnöjda med något. Vi rullade långsamt framåt tills vi stötte på ett träd som låg över hela vägen. Gemensamma krafter från några karlar gjorde att vi kunde rulla vidare tills nästa stopp. den här gången var det personer från närmare tre byar som stod på vägen som var täckt med grenar och stenar. "Alla karlar kliver av och hjälper till nu om ni vill komma till Cusco ikväll" skrek chaffören och Fredrik var inte sen att kliva ut för att slänga strumpor, stenar och grenar av vägen. Vi av det andra könet satt kvar på bussen och vaktade alla väskor. Vi insåg att här sklulle vi stå länge för människorna vägrade flytta på sig och enligt bussarna framför hade dde strejkat sen åtta imorse. Vi hade några poliser på vår sida, men de var ca 5 stycken och kunde inget göra. Alla i bussen gjorde sig förberedda för en natt på bussen, jag gick och köpte bröd för att stilla hungern och tillslut kom Fredrik tillbaka, lite uppgiven. Det fanns inget de kunde göra, byborna var för många. Efter en stunds väntan hände något i folkhopen och bussen började rulla. Kravallpolisen hade kommit från andra hållet och hade lyckats sära på människorna. De stod med gevär när vi körde förbi och folk stirrade ilsket på oss.

När vi tillslut kom fram till Cusco, 6 h senare än beräknat och tack och lov fanns det en kille på busstationen som sa att han hade ett hostal åt oss. Vi hamnade på Mirador Inka, som låg på en mysig gata, lite ovanför staden. Cusco som stad är väldigt turistig och påminner om gotland med trånga gränder. På kvällen gick vi ut och unnade oss en middag för 12 soles (ca 15 sek) som till och med var en meny (3 rätter). Vi fick ett dubbelrum med tre dubbelsängar som tydligen var ett gammalt "inka-rum" som skulle ge oss energi.

Cusco by night

16/1 Solen gick upp runt 5. Varför använder inte Peru sommartid?! Idag hade vi otur med vädret, det regnade, regnade och regnade!! Dagen skulle vi använda till att leta rätt på en tour som skulle ta oss till Machu Picchu och vi började spatserandet på morgonen men ju mer vi gick desto mer blev siktet inställt på brunch. När vi var inne hos en turist agencia kände Fredrik en knack på axeln och det var Simon, en utbytesstudent från Tyskland som vi lärde känna i Valpo!!! Världen är bra liten. Han och hans flickvän var också på jakt efter frukost så vi slog följe till ett ställe som heter Heidi (ett tyskt ställe tydligen) där vi beställde en underbar brunch med juice, te, bröd, yoghurt med musli och crepes !!

En timme senare fortsatte letande efter en tour och efter linser till Fredrik medans regnet fortsatte att ösa ner. Tillslut hittade vi en tour som passade oss både till programmet och till priset, väldigt lyckat. Efter lite mer regnpromenerande mötte vi tyskarna återigen för en kopp varm choklad och chokladtårta.

Kvällen innehöll lite mer info från vår blivande guide, middag på ett mysigt ställe. soppa, forell, nachochips, guacamole och vitlöksbröd för 10 soles. Helt okej :) Väl hemma packade vi och skrev vykort.

17/1 Idag började äventyret med slutstation Machu Picchu. Vi åkte från agencian med en minibuss, fullpackade med cyklar på taket. Uppför berget körde vi och såg de mäktiga topparna resa sig utanför fönstret. Att det var dimmigt gjorde inget, det blev bara läckrare med molnen som fastnade överst på bergen.

När bilen stannade hoppade vi ut och upp på cyklarna. Färden gick till en början nedför en serpentinslingrande asfaltsväg där kurvorna var tvära och små bäckar ibland tog sig en genväg över vägen. Varje gång vi skulle korsa vattnet glömde vi bort att vi inte hade några bakskärmar så ryggen och rumpan var fint brunprickig :-) Fast vi var inte värst, en cyklist cyklade med vita byxor och han vurpade tyvärr också i en lerpöl... Stackarn! (men roligt såg det ut!)

Man ser vägen slingra sig nerför berget.

När asfalten tog slut började grusvägen och vi var helt plötsligt nere i djungeln med stekande värme och bananplantor som omgav oss. Här var det roligare att cykla när händer och armar tillslut skakade av sig själva. I backarna gick det fort och för en argentinare gick det lite väl fort. I en kurva lossnade hans framdäck och han gjorde en snygg vurpa ner i leran. Jag var den enda som var bakom honom och jag skrattade så jag grät. Allt gick bra och det blev ett roligt samtalsämne.

Sista timmen började det regna och när vi kom fram till hostalet var det skönt att komma till ett eget rum och framåt kvällen få middagen serverad. Under kvällen avnjöts äkta peruansk öl i trevligt sällskap med ett par från australien. Det var skönt att somna i Santa Maria efter en dag med 6h cyklande.

18/1 Denna dag var den stora vandringsdagen med mål: Santa Teresa. Vi gick 18 km under 7-8 h. Vägen/stigen var på vissa ställen en gammal inka-led med slingrande trappor, på vissa ställen följde vi floden eller gick på en grusväg. Under dagen såg vi coca-plantor, citroner, papaya, clementiner och andra frukter. Mitt ute i ingenstans fick vi lunch (alpacka och soppa) och ett litet avbrott från det mulna vädret. Efter lunchen sprack det upp och solen började att steka.

En liten vandrande pinne som stod och dansade för oss.

På eftermiddagen kom vi fram till Varma källorna som kändes som ett spa mitt i djungeln. Det var helt underbart att krypa ner i det varma vattnet och bara ligga och flyta.

19/1 Även idag har det varit en lång vandringsdag med 7-8 h vandrande, mestadels längs med floden på förmiddagen där vi bland annat passerade ett utlopp från ett kraftverk. Vattnet bara sprutade ut ur berget, riktigt läckert. På eftermiddagen följde vi en gammal järnväg och ingen kunde låta bli att balansera på rälsen.

På eftermiddagen kom vi fram till Agua Calientes (varmt vatten) som är byn där Machu Picchu ligger. Benen var som gummi och det fanns inte mycket energi kvar när vi kommit fram till hostalet. På kvällen avnjöts tacos och sen blev det en tidig kväll för att ladda inför morgondagen.
20/1 Idag är dagen! kl 4 ringde klockan och halv fem var vi påväg. Ute var det kolsvart och vi följde efter en eller en annan ficklampa som svävade sig iväg i mörkret. Vägen var grusväg en bit och sen började trapporna upp till Machu Picchu. Vi var tvunga att vara två av de 400 första upp till ingången för att ha en chans att få biljett till ett annat berg, Wayna picchu, som ligger i närheten. Kl 6 skulle bussarna vara påväg från byn så vandrarna hade ett litet försprång. Det kändes som om trapporna aldrig skulle ta slut och när vi äntligen såg ingången var det en lättad syn. Vi gick in i parken och skyndade oss till nästa kassa där vi eventuellt skulle få biljetten. Efter en bra stunds väntan i regnet började kön röra på sig och vi fick nummer 83 och 84 :-)

Wayna Picchu är berget till höger

Den guidade turen började strax efteråt och berättade om det liv som inka människorna hade levt. Tyvärr vet man inte så mycket om dem. Dimman började långsamt lätta och synen som dök upp, att se hela machu Picchu var enorm. Runt 10 började vi gå uppför nästa berg, Wayna picchu och dimman låg fortfarande tät. Uppifrån toppen var det tänkt att man skulle kunna se hela machu Picchu men efter att ha väntat där uppe ett tag utan att dimman lättat och det istället började regna gjorde sig de flesta sig redo för att gå ner från berget. När vi började gå de slingrade stegen nedåt hör vi ett jubel i berget och vi skyndar oss fram till kanten för att försöka se Machu Picchu, vi hoppar över en mur och ser det alla jublar över. Machu Picchu dyker fram ur dimman och skapar gåshud på armarna. Det kändes som nyårsafton och alla jublade och kramades.

Vi stannade kvar ett tag på Machu Picchu för att ta lite foton och sen började vi promenaden ner.. När vi äntligen nådde Aguas Calientes igen fanns det inte mycket kvar i benen. Vi högg in på en hamburgare och varm choklad och sen väntade vi på att tåget skulle ta oss tillbaka till Cusco. Natten spenderade vi på en nattbuss till Puno.

21/1 Även denna soluppgång såg vi vid Lake titicaca men denna dag lyxade vi till med en riktig frukost på övervåningen i busstationen. Efter någon timme tog vi bussen vidare till Copacabana (Bolivia). bussen var stor och fin till gränskontrollen men sen fick vi mangla in oss i en minibuss för den sista halvtimmen till staden.

En av många timmars väntande på busstationer

I Copacabana tog vi in på ett hostal med dubbelrum, havsutsikt och privat badrum. Vi hittade en dagstur som tog oss ut till en ö, det var härligt att åka båt ett tag! som snacks på båten hade vi puffade majs.. Ungefär som gigantiska, sockrade popcorn. Under båtfärden fick vi även se Bolivias fina armé. De förlorade havskusten i ett krig men envisas med att ha kvar sin flotta, dock så finns den i en sjö nu och inte i ett hav.

Kolla in popcornssäcken.

Bolivias flotta, "Vi har rätten till havet, att återta det är en plikt" står det på husväggen.

Kvällen innebar god mat med livemusik av tre grabbar som under samma dag spelat både på lunchstället och på bryggan till båten.

22/1 På morgonen tog vi lokalbussen till La Paz och på vägen till bussen mötte vi de tre musikerna igen. Bussresan till La Paz innebar att vi fick hoppa av bussen vid sjön och åka båt över medans bussen åkte över vattnet på en träpråm, ett under att den höll för bussen.

Här är vår buss på väg över sjön.

Båten som bussen åkte på

La Paz var en gigantisk stad och vi hann inte med många gator på våra få timmar. Det blev lite souvenir shoppande och letande efter en tour till Uyuni. På vägen till busstationen blev det självklart problem. På söndag har Bolivia folkomröstning om den nya konstitutionen och självklart var det fullt av demonstranter som täckte gatorna. Vi har sån tur med sådana saker. En taxiresa som borde tagit 10 min tog närmare 50 i den täta trafiken. Men till bussen hann vi och vi såg fram emot en lugn och skön natt..

Lägg märke till alla djur som hänger i taket.

Men tji fick vi. Efter en timme stannade bussen och där stod vi i 2 timmar i väntan på en ny. Tydligen så hade den första gått sönder. Den nya bussen kom tillslut men hade för få platser så folk klämde ner sig där det fanns plats. Bussresan var skakig, och vid ett tillfälle under natten flög vi över ett gupp så jag lyfte rakt upp från sätet och hade fullt sjå att parera ner mig igen och Fredrik åkte rätt in i hatthyllan. En stund senare fastnade vi i leran i ökenen men vi kom fram i tid ändå till Uyuni, trots alla förseningar.

Denna lastbil körde förbi oss utanför La Paz. Saknar ni en lastbil, Spira frakt?

23/1

Från Uyuni hoppade vi in i en jeep med 5 andra australiensare och vi åkte först till en kyrkogård för tåglok och sen bar det av till världens största saltöken. Det var bara vitt, vitt, vitt och vitt! Riktigt läckert. Här åkte vi och tittade på salt hotellet, där allt är gjort av salt, borden, sängarna, allt! Nästa stop var Isla de pescado (fisk-ön, den ser ut som en fisk på lång håll). Ön består av gigantiska kaktusar och koraller, för en gång i tiden hade öknen varit ett hav.

Salthotellet, klockan är gjord av salt.

Ett stop till innan hostalet var en grotta där det jobbade en gubbe som inte hade alla proppar i skåpet men söt var han. Vårt boende för natten var på ett salt hotell, så blev man salthungrig på natten var det bara att smaka på sängen.

24/1 kl 6 åt vi frukost, packade bilen och åkte mot alla sjöar som vi skulle besöka. Vi såg en vulkan på säkert avstånd och sen stannade vi vid flera sjöar där vi såg mängder av flamingos.

Austrliensarna som vi reste med. (och ja, rumpan är bar)

Ett annat stopp för dagen var vid trädet, det finns en sten mitt ute i öknen som ser ut som ett träd och med Fredriks hjälp kunde jag klättra upp på toppen för den perfekta bilden! :-)

Sista stoppet för dagen var vid en rödfärgad sjö som var otroligt vacker. Där i närheten fanns även hostalet som vi skulle sova i. Vi var hur trötta somhelst och efter middagen slocknade vi snabbt.

25/1 Ojoj, va tidigt vi vaknade för att åka och se på geysrar som inte var geysrar utan bara fumadores för de hade aldrig utbrott, bara rök som kom upp. Men det skall tilläggas att vi var uppe på 5000 meters höjd. Det ni ;-) Soluppgången såg vi ifrån en varm källa, riktigt härligt och sen väntade pannkakor till frukost.

Vi stannade till vid en öken som såg ut som en dali-tavla och vid Laguna Verde (den gröna sjön) innan vi tog bussen tillbaka till Chile. En av australiensarna hade glömt sin väska vid den varma källan så två stycken åkte tillbaka ihopp om att hitta den.

Vi tog oss in i Chile i San Pedro de Atacama och utan böter den här gången! Vi har lärt oss att vara försiktiga med chilensk tull!

När vi kom in i San Pedro tänkte vi käka lunch, växla lite pengar och sen ta bussen till Valpo. Vi gick först till busstationen och tur var det för när vi kom in genom dörren stod chaffören där och skulle precis hämta listan på alla som skulle åka till Valparaiso med den enda bussen för dagen. Vi köpte biljetter och hoppade på bussen. Lunchen fick vänta till Antofagasta där det självklart blev en completo.

26/1 Idag är vi hemma i vår lägenhet i Valpo. det kändes riktig skönt att komma hem någon dag, tvätta, laga hemlagade mat och sova i sin egen säng inatt. Imorgon kommer vi att fortsätta vår resa ner till Chiloé där vi kommer att möta vår klasskompis Pablo.

Vi ska försöka bli bättre på att uppdatera bloggen men det är svårt när man har så mycket att göra under sin semester och i öknen är det inte alltid det finns internet :-)

Efter Chiloé blir det en riktig hajk i Torres del Paine där vi ska bo i tält och använda utekök i 5 dagar innan vi åker vidare till Argentina.

Sköt om er där hemma!!